Jag hade inte vägt mig på 10 år när jag för ca 6 månader sen ställde mig på vågen och såg sanningen i vitögat. Jag var givetvis medveten om att jag var överviktig men att vågen skulle visa 125 kg kunde jag inte i min vildaste fantasi föreställa mig. Snacka om en käftsmäll till uppvaknande!
Det fanns en period i mitt liv, för ca 6-7 år sen då jag faktiskt kände mig ganska nöjd med min kropp. Så nöjd JAG kunde bli. Jag vägde inte mig då heller. Har aldrig varit ett fan av att stirra mig blind på vågen och siffror. För mig handlar det om att må bra, tycka om mig själv, känna mig bekväm i min egen kropp och ha självförtroende. Det handlar inte om att vara smal, ha storlek XS i kläder eller väga en idealvikt bestämd av någon annan.
Jag har provat de flesta metoder och dieter; GI, Pulverdiet, barnmatsdieten, Viktväktarna, till och med Danske Rikshospitalets diet (desperat JA! och inget jag på något sätt rekommenderar!). Ingen av ovanstående var rätt för mig och jag började då läsa om LCHF. Först var jag väldigt anti då jag inte kände att jag var villig att skippa ris, pasta, potatis etc. För mig som precis gått på Viktväktarna var detta ett big no,no! Snacka om hel omvändning, räkna kalorier som en galning på VV för att sedan börja med LCHF och då fullständigt strunta i fetthalten (desto fetare desto bättre!) och skippa potatis, som man nääästan får äta hur mycket som helst av på VV.
Jag insåg dock att jag måste kompromissa någonstans till att börja med när jag har så här mycket övervikt.
Anledningen till att LCHF passar mig är för att jag förespråkar naturliga produkter, undviker tillsattser och E-ämnen så mycket jag kan, vilket är väldigt svårt om man bara får/ska äta light-produkter. Det finns en del saker som är helt okej att äta/dricka när man går på VV som tex CocaCola Zero. Det är noll propoint i deras program. Detta tycker jag sänder ut helt fel signaler. Noll propoint, då kan jag hälla i mig hur mycket som helst av detta..? Ja, rent "poängmässigt" kan du ju det. Men om du tänker efter, hur hälsosamt är det egentligen..? Vad finns i CocaCola Zero istället för socker..? Den kanske innehåller noll kalorier men det är låååångt ifrån hälsosamt!
Det finns många anledningar till min övervikt. Jag hade tidigare ett väldigt aktivt arbete där jag hela tiden var på benen och rörde mig. Nu sitter jag på kontor. Vilket har resulterat i att den enda "vardagsmotionen" jag fick försvann. Jag blev sambo med en, mer eller mindre, träningsnarkoman. Vi åt mycket gott och alla känner nog till de så kallade "sambokilona". Problemet var att han kunde äta hur mycket som helst (inte riktigt men nästan) för han gick till gymmet 6 dagar i veckan och förbrände sitt medan jag som hatar gym satt hemma i soffan och svällde. Jag har varit gravid och fått barn och under graviditeten struntade jag fullständigt i vad jag stoppade i mig, "det tar jag hand om sen" tänkte jag hela tiden. Det gjorde jag inte. Det är helt fantastiskt och underbart att bli och vara mamma. Men för mig påverkar detta min vikt väldigt mycket. Jag har svårt att få in fasta rutiner med mat när jag går hemma. Jag är väldigt dålig på att äta, jag är så fokuserad på att ge min bebis mat att jag glömmer mig själv. Det blir mycket småätande när jag får en sekund över. På eftermiddagarna vid 15-16 tiden kan jag känna mig jättehungrig och då komma på att jag faktiskt inte ätit något vettigt på hela dagen. Då känner jag samtidigt att det inte är lönt att äta något eftersom min man snart kommer hem från sitt jobb och vi då ändå ska äta middag. En annan nackdel är alla dessa mammaträffar, vilket givetvis är helt fantastiskt och jättekul då man får träffa nya människor, vara lite social och lära känna människor med bebisar i samma ålder, är att det också är väldigt mycket fikande! Bullar och kakor bjuds hejvilt och har man så dålig karaktär som jag har så är det väldigt svårt att motstå. Speciellt om man då kommer på att man är hungrig för man inte har ätit något innan man gick till mammaträffen..
Dock vill jag pointera att den allra största anledingen till min övervikt är JAG SJÄLV. Sjukt jobbigt att erkänna men så är det. Alla de ovanstående anledningarna hade inte spelat någon som helst roll om jag inte hade varit så fruktansvärt LAT och faktiskt gjort något åt det tidigare. Det är inte så att jag vaknade upp en dag och hade svällt 40 kg över en natt. Detta har hänt under de senaste 6 åren. I 6 år har jag bara låtit min hälsa fallera och vikt stiga vilket har lett till den personen jag är idag: latare, tjockare, ohälsosamma, deprimerade och mer uppgiven än någonsin.
MEN det är fan aldrig för sent att göra något! Det har kanske tagit mig 6 år att vakna upp och inse att jag inte kan, framför allt inte vill, fortsätta leva så här. Jag mår inte bra, varken fysiskt (ont i knän och rygg, dålig kondition etc) eller psykiskt (deprimerad, dåligt självförtroende etc).
Det har tagit mig 6 år att inse att jag själv har satt mig i denna situationen - det är bara jag som kan göra något åt den!
Nu kör vi!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar